Uppdrag granskning om självmord - några tankar
Jag försökte komma med i chatten efteråt men blev inte insläppt. Datorn krånglade.
Jag tror att självmord mycket ofta beror på instängd aggresivitet som ackumulerats under många år och till slut leder till ett hat mot själva livet. Man vill hämnas, straffa livet och andra för att det varit så orättvist mot en, och då man är van vid att vända allt mot sig själv så gör man det även nu.
Vissa människor har fått itutat sig att de bara duger om de är snälla. Men snällheten blir till sist en fälla, ett orimligt krav som ingen kan leva upp till. Istället för att reagera mot oförrätter, behåller man dem inom sig själv, tills det utvecklas ett mörker, en bitter inställning mot livet. Självmordet blir till sist det enda sättet att protestera och in i det sista straffar man sig själv igen istället för att skrika ut sin ilska mot de orättvisor som man upplevt och upplever.
Jag kan tänka mig att killen som gav andra råd om tillvägagångssätt, denne Makarow (eller vad han nu hette) själv led av denna problematik. Han hade samlat på sig så mycket hat och bitterhet , att han till slut började se andra självmördare som en slags hjältar. De blev en slags bundsförvanter som vågade sätta sig upp mot livet och därför ville han "hjälpa dem". Men han är själv i högsta grad en person som behöver hjälp. Jag tror inte han är någon cyniker och dessutom tjänade han inga pengar på det om jag förstod saken rätt. Jag vet naturligtvis inte att det är så, men det är en kvalificerad gissning. Detta betyder dock inte att hans handlingar är försvarbara på något sätt.
Vad jag vill säga med detta är att det är viktigt att reagera när man känner sig kränkt. Man behöver inte skälla, det räcker med en bestämd markering. Att svälja förtreten och bara förlåta är ett farligt sätt att leva. De känslor man får inför kränkningar eller oförrätter försvinner inte. De måste komma ut på ett eller ett annat sätt till sist. Om man gör motstånd blir man sällan mer straffad, snarare mer respekterad.
I Sverige är kulturen att man ska behärska sig, vara diplomatisk och inte brusa upp. Man talar om snälla människor. "Hon reagerar inte, hon är så snäll" säger man om människor som blivit så nedtryckta att de inte längre vågar försvara sig. Men snällhet i betydelsen godhet är något helt annat, nämligen förmågan att kunna känna empati och visa solidaritet mot andra människor.
Man behöver som sagt inte skrika eller slänga stolar. Det räcker att bestämt markera att det här finner jag
mig inte i längre!
Såg inte programmet tyvärr. Kanske det går i repris. Men det är mycket bra det du skriver.
När livet gör så ont att leva så man hellre tar sitt liv, sitter många gånger så djupt rotat i den människan redan från barndomen. Hon/han har kanske svalt ned mängder av aggressioner och besvikelser under många år. Det är rätt som du säger att man skall säga till när det går för långt. Helst redan innan. Men många gånger sitter detta- tillbakahållandet av känslor - i sedan barndomen och ett barn har inte så lätt alla gånger att stå upp för sina åsikter och rättigheter som vi vuxna har.
Kursen jag gick i sorgbearbetning tog upp mycket av det du skriver.
Vi lär oss ofta beteenden, som vi i vuxen ålder kommer att må dåligt av.
Ett exempel som min kursledare har är att vi sväljer hårbollar (som katterna gör, alltså symboliskt). Till slut är vi så fulla av hårbollar att vi måste spy upp dem,
annars dör vi.Vi sprängs.
Men de som ingen lyssnar på, ingen ser, ingen rör
de kan inte få bort sina hårbollar utan kvävs inombords.
Att inte vilja leva längre har naturligtvis också ett samband med stark ångest. Och det i sig behöver inte vara ett hat mot själva livet, eller ett hat mot sig själv, utan mer ett sätt att försöka undgå den starka smärtan. Sedan kan man diskutera om den starka smärtan egentligen kommer av instängda aggressioner. Tror det kan se olika ut från person till person där.
Jag tycker och har alltid tyckt att man skall se upp med det tysta barnet. Det snälla barnet.Det lätthanterliga barnet. Det behöver inte vara så att barnet har problem. Men man skall vara lyhörd och observant.
Så tycker jag att det behövs fler livsänglar.
Kanske skriver nåt mer en annan dag i ämnet. Nu måste jag sova:)Natti
Kramar Nalle
Ha en fin dag idag, Kram Nalle
Jag missade det programmet. Jag slås av mycket i det du skriver, både när det gäller mitt eget tänkande och andras... Kramar...
Det är nog väldigt lätt att ta till denna utväg när allt ser svart och omöjligt ut, men faktum är att man vet aldrig när det vänder till det bättre..
Alla kämpar vi våra hårda slag och stundtals ser det väldigt mörkt ut men att ta till självmord, det är mig så totalt uteslutet.
Vi är alla dock väldigt olika och för de som valt denna utväg är det den enda lösningen i deras ögon.
För mig som kristen känns denna väg väldigt fel och jag har svårt att kunna acceptera den lösningen.
Kram
hej du,
jag ska läsa dina inlägg, så fort jag hinner,
hare.....!
L
